Julie hade hoppat fallskärm och det var dags att ta sig till nationalparken Abel Tasman. Där skulle vi ta oss ut med en båt för att promenera runt lite i parken och sedan åka tillbaka. Vi hade först bokat en ganska sen avgång men eftersom Julie's hopp var klart så snabbt tog vi en tidigare båt - och vi fick springa för att hinna med den!
Men jag stannade såklart för att knäppa bilder på vägen... Jag menar, man har ju sina prioriteringar.
Denna sten kanske någon kommer ihåg? Den heter Apple Split Rock och är en av de mest kända sakerna man ser vid parken, och jag såg den i oktober när jag var nere på sydön med Katharina.
Jag såg en delfin! Eller ja. Jag vet inte, med mina skills, om det var en delfin men jag såg något hoppa upp ur vattnet och föraren sa att det var delfiner som simmade där. Så oddsen är på min sida!
Vi såg en hel del guldfärgade stränder på vägen ut.
Och när vi kom fram till vårt stopp kände vi båda två att... Vi var besvikna. Så besvikna att vi behövde sätta oss ner och äta bara för att dubbelkolla att vi inte bara var hungriga. När vi var klara kollade vi på varandra och att "det är fortfarande en besvikelse". Jag menar, vi var överens om att det var väldigt vackert. Men vi hade väntat oss mer...
Vi tog oss iväg från stranden för att kolla in parken lite mer! Försökte att ge det en ärlig chans.
Söt liten bro.
Detta var riktigt vackert!
Cleopatras pool.
Tillbaka till stranden där vi slappade och njöt av solen. Jag menar, det gäller att göra det till något bra!
En stingrocka fick vi se också...
Hade vi sett detta när vi först kom hit hade vi varit SÅ imponerade. Men när våra standards är skyhöga är det såklart svårt att få oss att häpna. Dagen var dock fantastisk och jag är glad att vi åkte!
0 kommentar(er)
