andreanz.blogg.se

Roy's Peak
Planen var från början att ta sig vidare till nästa ställe för att göra en vandring i en nationalpark. Efter att ha kollat igenom vad och när vi skulle göra saker så berättade jag att jag hade en idé för hur vi kunde få allt vi tänkt oss. Det roliga var att pappa hade precis samma tanke! Så det blev att gå upp tidigt för att åka till en av de kändaste vandringarna i Nya Zeeland. 
 
En av de jobbigare vandringarna man kan göra när det kommer till dagsvandringar. Det är uppför hela vägen i minst 2 timmar... Efter bara fem minuter var jag på väg att ge upp. Jag var trött i kroppen och huvudet och kände bara att "det här funkar inte", samtidigt som jag såg att pappa också verkade trött. Men jag ville såklart inte vara den som gav upp så jag tänkte att han kanske skulle säga att vi skulle vända om, det blev dock en väldigt lång väntan på det. 
 
Självklart tog vi bilder på fåren som det fanns många av! 
När utsikten började sprida ut sig framför oss kändes det mer och mer okej att gå rakt uppför. Vi stötte på några som campat på toppen och de sa att utsikten absolut var värt det. Så motivationen började stiga! 
Men jag måste säga att det var lite jobbigt att se detta hela tiden... Jag körde på taktiken att rikta in mig på ett visst ställe, gå dit och sen pausa lite snabbt för att återhämta mig och passa på att ta in vyn. 
Vi nådde lookout pointen efter ungefär två timmar. Och jag säger bara... W-o-w. 
Den mest instagrammade bilden i Nya Zeeland! Jag kan förstå varför. 
Stolta som tusan! 
Man kände sig ganska grym när man kollade ner och såg hur långt man gått och hur vägen slingrade sig fram och tillbaka där nere. 
Vi bestämde oss för att kämpa oss hela vägen till toppen och belönades av en vy som sträckte sig åt alla håll och kanter. 
Bilden ovan stämmer inte riktigt med känslan man hade där uppe. Kommande bildem beskriver bättre hur det faktiskt var... 
Även om det var kallt så blev var det värt det, alla dagar i veckan. 
Det tog oss drygt sex timmar att vandra upp och ner, inräknat pauser och en väldigt långsam promenad nerför. Men det var verkligen något som jag rekommenderar till andra. Så himla vackert! Pappa satte till och med denna vandring högre upp på sin lista än Milford Sound. Detta talar på något sätt om hur mäktigt det var att stå där uppe på toppen. Det är verkligen så att bilder inte kan fånga allt. Även om jag älskar bilderna, är det inget mot hur det var att faktiskt stå där uppe... Men, jag hoppas att ni njöt! Utan att behöva gå hela den där backen upp.