Ja, nu närmar det sig med stora steg. På måndag är det dags att åka vidare mot Australien. På måndag. Jag kan inte fatta det! Det känns som att det inte alls var länge sen jag räknade tid i månader, sedan blev det veckor och nu har jag bara några ynka dagar kvar i kalendern. Vi har gått in i en tid av "sista gången jag..." och det handlar om en massa olika saker. I fredags var sista dagen jag skjutsade barnen till skolan, sista simlektionen har vi haft, sista gången vi åkt till vissa platser... Allt är väldigt svårt att förstå. Och att börja säga hejdå till människor är ännu svårare. Jag kommer med största sannolikhet aldrig att träffa många av de jag mött här, någonsin. Den känslan är väldigt konstig, I och med att jag byggt upp ett liv här. Ta quiznight som exempel. I måndags var mitt sista quiz! Jag kommer inte se de människorna igen.
För några dagar sedan kom väskorna fram igen. Lula var inte glad alls! Hon har varit lite orolig nu sedan dess, hon är ovanligt mysig ibland men kan samtidigt undvika mig väldigt mycket. Hon fattar.
Mitt album har bara några sidor kvar nu! Jag är så nöjd över det att jag på allvar överväger att behålla det... Nä, jag får fixa ett eget!
Och så är det ju såklart barnen. Vi har lov just nu så vi har tid att göra en massa kul! Jag ska inte ljuga, det är ansträngande att springa runt i tio timmar med två ungar - men det är också väldigt kul! Det är roligt att få den här sista tiden att göra saker vi verkligen gillar och att vi har mycket tid att göra det! Alltså, wow... Att åka kommer bli jobbigt. Barnen börjar sakta förstå att ser närmar sig. Och jag kan inte riktigt tänka på hur det kommer kännas att behöva säga hejdå.
0 kommentar(er)
