andreanz.blogg.se

Tongariro Crossing
I oktober bokade vi in att vi skulle vandra en av de mest kända vandringarna i landet, nämligen Tongariro. Det är mellan 6-8 timmar av vandring på en vulkan. Alla hade sett fram emot detta länge! Jag och Julie hade laddat upp med en hel del mindre promenader och var mer än redo. Äntligen var det dags! 
 
På morgonen laddade vi alla upp genom att klä oss i vandringskläder, kängor togs på och så packade vi vår lunch. Vi hade en säng full av mat som vi plockade från och la i en varsin matpåse, sedan åkte denna ner i respektive ryggsäck. 
Efter att ha gjort oss iordning var det dags för stor frukost! Viktigt att ladda upp kroppen. 
Det tog ungefär en halvtimme att köra ut till starten från vårt boende och vi var mer än glada över att ha en shuttle, så att ingen behövde köra. När vi kom fram var det kallt ute, det var precis före 7 på morgonen... Så, varför vänta? Vi satte igång direkt och hade nu 19,4 kilometer framför oss. 
Jag visste inte så mycket om leden i sig så jag blev väldigt glad över att vi under den platta delen ändå fick en hel del att titta på! Fullt av fina växter. 
Redan efter några minuter träffade vi på en stor grupp svenskar. Den gruppen kom vi att passera och bli passerade av ett antal gånger. Vi gick om varandra när den andra gruppen stannade för kort drickpaus eller dör att fota. 
Vi stannade några gånger för att ta bilder vid kilometersmarkeringar, en dokumentation av hur vi blev tröttare och tröttare. På bilden under började vi bli lite röda eftersom den första branten precis börjat. 
Men, så farligt var det inte! 
Och när man hade härlig utsikt hade man inte mycket att klaga på. Det blev att plocka upp lite snacks och vandra vidare. 
Efter en brant del av vår vandring blev det en plan bit där vi hade en fantastisk vy av vulkanen. 
Självklart gruppbild! 
Nästa del var mer klättring än vandring. Vi tog oss upp via stora stenblock och belönades av vackra, vackra syner. 
Frågan är om jag borde ta bort att vi vandrade tidigare... För den etapp som var på schemat nu var något helt annorlunda. Vi vandrade uppåt med hjälp av kedjor och när vi mådde högre upp var det till att hålla hårt i dessa. På andra sidan fanns bara ett stup... 
När vi tagit oss upp längs kedjorna var vi nu på toppen!!! 
Det blev några coola vyer att ta in av vulkanen. 
Längre mer hade vi de kända sjöarna som vi självklart behövde fånga på bild! 
Där har vi dem. Sjöarna. Vackert, eller hur?! 
När vi tagit oss ner närmare sjöarna (genom att glida I sanden. Otroligt roligt!) var sikten inte den bästa. 
Vi hade tajmat in ett moln perfekt, så det var inte så mycket att se. Men men. 
Molnet verkade inte ta sig iväg så vi valde att vandra vidare helt enkelt. 
Så blev det dags för en välförtjänt lunch! Nu var det mer än halvvägs avklarat. 
Japp. 10 km bakom oss.
När vandringen började ta sig nedåt hade vi denna utsikt som bredde ut sig framför oss. 
Det var också värt att vända sig då och då för att kolla upp och se hur långt vi faktiskt tagit oss. 
Och nu var det nästan klart! Sista två kilometerna var faktiskt ganska jobbiga. Inte för att det var svår terräng eller för att vi var trötta. Utan för att vi hamnade bakom en grupp på säkert 40 personer som var extremt långsamma... Men än så länge var vi lyckligt ovetandes. 
När vi kom till målet var vi alla stolta! Vi klarade det. En helt fantastisk vandring med otroligt vackra vyer. Jag är nöjd både över beslutet att göra det men också att vi slutförde det.