Jag kan inte fatta att jag snart varit hemifrån i NIO månader?! Helt galet. Under den här tiden har jag hunnit med en jäkla massa. Både med barnen och när det gäller upptäckande av landet. Nu börjar det komma till den punkt att jag är lite stressad över allt jag ska hinna med under den sista tiden, och så är det sorgligt att jag om bara 3,5 månad så lämnar jag min värdfamilj...
Men, hur är det med hemlängtan då? Har jag någon sådan eller är allt verkligen så bra som det verkar när man kollar på bilderna jag lägger ut? Ja, svaret är delat.
Hemlängtan. Alltså, såhär... Sverige saknar jag väl inte så mycket egentligen, förutom vissa vanor (kommer nämna detta mer när jag skriver om våra kulturella skillnader) och speciellt inte nu när det fortfarande är så kallt. Men när det kommer till annat så blir svaret ja. Ja, jag saknar människorna. Otroligt mycket. När jag haft besök har det varit med dubbla känslor: i början lycka över att återförenas, men ju närmare att säga hejdå desto jobbigare. Det har rivit upp såren igen. Fast jag skulle göra om det igen ändå om jag kunde! Mina besök har varit helt fantastiska.
De som har varit här för att hälsa på förstår nog varför det inte finns någon större längtan till Sverige som stort. Nya Zeeland är fullt av häpnadsväckande natur och helt underbara människor! Samtidigt är ju inte de samma människor som jag älskar. Så det är svårt. Det är en blandning av att älska upplevelsen här men att sakna personer hemifrån. Så jag har lagt fram ett förslag att alla som jag saknar kan flytta hit! Tycker jag skulle vara fantastiskt.
Tyvärr kan man inte äta kakan och behålla den. Så jag får helt enkelt leva klart mitt äventyr och sen när det är dags så möter jag upp er där hemifrån igen. Och det längtar jag till.
Tills dess så fortsätter jag njuta av livet här och allt det har att erbjuda. Så får ni fortsätta följa mig såhär tills det blir dags att återförenas!
0 kommentar(er)
