andreanz.blogg.se

Middag --> sjukhus
Nationalpark + vattenfall + vandring = två trötta och hungriga tjejer.
 
Vi tog oss tillbaka till Rotorua, lämnade tillbaka bilen och hittade en restaurang som såg lovande ut. Kinamat. Gott!
 
Efter att ha ätit gick vi till affären för att köpa lite snacks och frukost inför morgondagen. Det kliade i mitt öga, något som jag irriterades av men inte tänkte så mycket mer på. 
 
På väg mot vårt hostel. Jag började känna mig lite konstig. Illamående. Sedan kändes som att min luftstrupe blev ihopklämd. Någonstans i det läget förstod jag att något var riktigt fel, och jag försökte intala mig själv att jag bara hade svårt att andas för att jag var förkyld. Eller att det triggat ett astmaanfall.
 
När vi kom fram kunde jag knappt andas längre. Mina ögon kliade och jag kunde knappt se. Jag hittade inte min inhalator och började få panik. Som tur är hittade jag mina tabletter mot allergier...
 
Jag såg min spegelbild och blev rädd. Mitt ena öga var stort som en tennisboll...
 
Det slutade med att Alice mer eller mindre tvingade mig att åka till sjukhuset. Hon gick fram till en annan gäst och skrämde honom till att köra oss. Där hamnade vi i väntrummet för att svara på vad som kändes som tusen frågor innan de snabbt tog in oss i ett litet rum där jag fick mer medicin och de gjorde massa undersökningar.
Bilden är tagen två timmar eller så efter att det var som värst. Mitt öga var kanske tre gånger så stort när vi kom dit.
 
Ja, jag kan bryta mitt mönster lite här. Maten jag åt var god. Men alltså, nej. Det var INTE värt allt det som hände efteråt. 
 
Så vad var det som hände? Jag är ganska säker på att det var mat tillagad i jordnötsolja. Restaurangen svarade lite skevt på det hela, men enligt dem var det ingenting med jordnötter i. Min spontana tanke kring det är att de ljuger. Uppenbarligen var det något i maten. Man reagerar inte sådär på vad som helst, tänker jag.