I lördags var jag och Celina på en hike i naturreservatet som ligger en kvart från där jag bor. Första hindret var att ta oss till själva vandringsleden men efter lite o och men så hittade vi rätt.
Starten på vandringen var full av branter och trappor. Runtomkring var det som en djungel, så det var en väldigt annorlunda väg. Och jobbig!
När vi kommit upp en bit började det verkligen kännas värt det, utsikten var fantastisk!
Vi tog oss vidare mot toppen, genom lera och växter. Precis som min värdmamma varnat om var det halt i backarna... Hon sa att någon alltid halkar. Japp, det var jag! Och där låg jag ett bra tag, efter fem försök att ta mig upp lyckades jag med Celinas hjälp ta mig upp på fötter igen. Den branta vägen upp och rullningen i lera var dock värt det. Under kommer några av bilderna från vandringen!
Den här vandringen kommer jag definitivt göra igen och då ska jag ha med mig tunnare kläder och bättre skor!
0 kommentar(er)
